German, 1629-1698,Swedish nobleman and portrait painter who in 1652, at twenty-four years of age, at the request of Carl Gustaf Wrangel, moved to Skokloster Castle, from his art studies in the Netherlands. Between 1654 and 1661 he studied in Italy and visited the courts of both France and England. On his return he became entitled Court painter. He was raised to the nobility in 1674 and became court indendant in 1690. Mikael Dahl and David von Krafft as well as his daughter Anna Maria (born 1666) can be found among his pupils. The allegoric great hall ceiling fresco, named The Great Deeds of The Swedish Kings, in the Swedish House of Knights, made between 1670 and 1675, is considered to be his greatest work. A second version was made in Drottningholm Palace, the home of the Swedish Royal Family, in 1695. The Drottningholm fresco, also became the motive of the 1000th and ever largest postage stamp by Czeslaw Slania, the Polish   Related Paintings of David Klocker Ehrenstrahl :. | Brunnsmastaren in Average and his son | Portrait of Ulrika Eleonora of Sweden | negro with parr | Selfportrait with Allegories | Per Olsson |
Related Artists:
Joseph Denis Odevaere
1778-1830,Flemish painter. He attended evening classes at the Bruges Academie in 1794-5 and then went to Paris, where he entered the studio of the Bruges artist Joseph-Benoet Suvee. In 1801 he began training under Jacques-Louis David and in 1804 won the Prix de Rome for his Death of Phocion (Paris, Ecole N. Sup. B.-A.), in which he faithfully adhered to the principles of David's teaching. Before going to Italy he spent a year in Bruges carrying out portrait commissions, including the Marquis de Chauvelin (1805; Bruges, Groeningemus.). During his time in Rome (1805-12) he copied antique and Renaissance works, taking a particular interest in Raphael, who features in his wash drawing the Master of Urbino Introduced by Bramante to Julius II (1807; Bruges, Groeningemus.), a study for a lost painting. Around 1811 he was among the artists chosen to decorate the Palazzo del Quirinale for Napoleon's visit, although he never executed more than a sketch, Tanaquil Predicting the Future Greatness of Servius Tullius (c. 1811-12; Dijon, Mus. Magnin). Odevaere successfully exhibited in Paris in 1812 and then moved to Ghent, showing works at the Salon there two years later. After the union of the Low Countries in 1815 he became official painter to William I. As a result of this post he executed several works illustrating the history of the Dutch royal family, including the Prince of Orange Wounded at Waterloo (1817) and the Battle of Nieuwpoort (1820; both Brussels, Pal. Nation, on dep. Brussels, Pal. Justice). In 1815 he was commissioned to recover works of art taken from the Low Countries by the French. David's arrival in Brussels in 1816 coincided with the beginning of Odevaere's most ambitious composition, the Departure of the Athenians for Salamis (1816-25; Brussels, Mus. A. Anc.), inspired as much by Jean-Auguste-Dominique Ingres as by David, although the latter frequently advised Odevaere on the painting. From 1825 to 1829 he worked on a series of paintings conveying his support of the philhellenic committees created during the Greek War of Independence.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Daniel Gardner
United Kingdom (1750 -1805 ) - Drawer